Vi hade tänkt gå ut nu i helgen men bestämde oss för att hoppa det. Sen ringer far min o frågar om de får bjuda oss på grillbuffe på lördag på Sjökrogen och man är väl rätt dum om man tackar nej till det? Så nu är barnvakt fixad! Det är nästan exakt ett år sen vi var ut sist, på senaste bartömningen på sjökrogen. Det ska bli riktigt kul att komma ut bland folk! Ser fram emot kvällen! Nån mer som ska dit?

Enligt önskemål har jag nu tagit bort tidigare inlägg. Jag vågar stå för det jag tycker och tänker istället skriva här allt vi varit med om, som gör att vi tycker som vi gör.

• Elias fick konstiga, ömmande knölar över halva överkroppen, vi gick upp och de tog prover, innan de visste provsvaren "chansade" de på att det var en allergisk reaktion, han fick då Betapred och Stesolid (tror jag det var), han skulle ta det mot allergin, två dagar senare ringer läkaren, det hörs att denne är stressad och orolig, hon säger åt oss att åka direkt till ackis, till barnonkologen, för det misstänkte antingen leukemi eller lymfom. Efter alla tester, biopsi, benmärgsprov osv kommer det fram att han tagit dessa mediciner, vi får då reda på att dessa kan skymma provresultaten, det blev prat om att han skulle behöva gå genom allt igen. Han fick även ta blodprov på östhammars sjukhus, lab, där en "studerande" fick testa att ta på honom och sticker hål på blodkärlet, han fick fruktansvärt ont och blev sjukhusrädd efter det, så det blev tal om att börja på lekterapins stickskola. Han kan än idag inte ta blodprov i armen.
  
  
• Hampus föddes med sned vänsterfot, han fick remiss till barnläkare (på östhammars sjukhus) vid sex månaders ålder, vi hade då blivit remitterade till specialist i uppsala, OM läkaren inte glömt skicka iväg remissen.. Han hade då kanske kunnat få en skena eller liknande, det är nu tal om att det blir operation för att det är så illa nu. Han har dessutom fruktansvärd sjukhusskräck.
  
  

• Vi var upp en vinter när vi var på andra vändan med halsfluss och frågade då om inte hela familjen kunde bli behandlade eftersom vi fått tillbaka det, så var det förmodligen någon som gick med det utan symtom, läkaren svarade att "ni får komma upp om de andra får några symtom", hon tog inte ens något halsprov på alla.

Sen är det många "småsaker" som tex att man nästan blir dumförklarad när man kommer upp med sjuka barn, tex jag var upp med Leia, hade ställt diagnosen halsfluss hemma, men när jag kommer upp får jag ett spydigt svar "men du vet väl att små barn får oftast inte halsfluss", jag svarar då att "men hon har haft det två ggr innan redan". Samma spydiga påstående fick jag även med Liam när han hade halsfluss. Jag vet så många fall och så många som råkat illa ut och jag tycker att det är riktigt synd att andra inte säger till, för att få en förbättring.

Jag är iallafall less på att inte tas på allvar..