Är det såhär man ska behöva leva? Behöva gå som i en dvala hela vinterhalvåret för att man inte kan sova på nätterna, för det enda man tänker på är den där jävla magsjukan.

Ligger vaken till mitt i nätterna o lyssnar efter ljud, bara de rör sig i sängarna eller hostar till, fryser hjärtat till is, domnar bort ända ut i händerna o ser framför mig hela mardrömsscenariot.

Helt slut dagtid, det här håller på o bryta ner mig helt psykiskt o även fysiskt med trötthet, magkatarr o oro.
Tror inte det är många som förstår hur jag känner mig.. Helst av allt skulle jag bara vilja isolera oss från omvärlden sex månader per år.

Därför blir jag så ledsen o upprörd när det är folk som inte tar detta på allvar.. Skickar ungar till skola o dagis o går till jobbet för tidigt, inte tar det på allvar..

Jag mår så dåligt när vintern börjar närma sig o fixar inte ens att läsa om att det börjat gå.. Ännu mindre ja hör nån har ont i magen eller mår illa. Denna sjukdom o allt helvete vi gått genom pga den har satt djupa ärr i mig..

Är det såhär det är meningen att jag ska behöva må..