Gick upp för det var någon som gnällde, när jag kom upp satt Elias upp i sängen och pratade för sig själv stirrandes in i väggen, det jag hörde var "Bajskorv, ja jag är en bajskorv" (Mm just det kanske inte fick mig att bli jätterädd). Jag sa "va", då stirrade han rakt på mig med tomma ögon och säger nånting, kunde inte riktigt tyda det men nånting med skolan. Visst, det låter löjligt men när det är kolsvart överallt närpå ett par nattlampor, karln jobbar natt och jag är mörkrädd och kanske sett en eller för mycket skräckfilmer, då är jag inte så kaxig! Hoppas dom sover nu!

Idag var det alltså andra dagen i skolan för Liam och det gick ännu bättre än igår. Han gick in och var ensam på samlingen, sen klarade han sig utan mig hela dan men ville ändå att jag skulle vara kvar på skolan. Jag satte mig ett tag och drack kaffe med en av lärarna och fick då tillfälle att prata lite om Liam osv, berätade att han var en vild och tuff kille men ändå blyg och avvaktande. Efter det fick jag åka hem för sonen och morbror Tobbe hämtade. Imorgon skulle jag lämna honom efter samlingen!

Nu har ju Elias äntligen efter nästan ett år blivit friskförklarad från cancer, men fortf finns oron och gnager i bakhuvet eftersom de fortf inte är helt hundra på vad det egentligen var. Nu i veckan kom ett brev från Ackis och direkt får man den där hemska klumpen i halsen... Nu var det en kallelse till hjärtultraljud, vilket han gör med jämna mellanrum. Nu gjorde han en senast för ett år sen och då låg han precid på gränsen för att behöva opereras för att sätta in ett stent. Nu oron fram till besöksdatumet, plus att remissen för ev operation av Hampus fot kommer snart. Allt man önskar är att barnen ska få vara friska och inte behöva sjukhus så ofta som våra barn behövt. Värker i mitt mammahjärta, det känns bara som att allt jobbigt bara byts av hela tiden..

Blev jätteglad när jag hämtade posten idag, för där låg mitt slutbetyg! Är verkligen helnöjd med det och nu har jag sökt högskolekurser, väntar på besked, vill veta nu!!!