Grattis min fina, stora son som blev åtta igår!
Dan började med sång, paket och frukost på sängen.
Efter skolan kom farfar och gammelfarmor på fika, jag hade slängt ihop tårtor och barnens favorit, kärleksmums.

Såklart får födelsedagsbarnet bestämma middag, så det blev tacos!
Sen kom även mormor och morfar en sväng.
Vi avrundade den hellyckade dagen med ett parti yatzy med hela familjen.

Idag for vi in till uppsala efter dagis och skollämning, dags för rul. Nervösa och spända av förväntan!

Bebis var väldigt omedgörlig och ville ligga ihopkrupen som en boll mest, så efter lite skakande på magen och lite olika ställningar så fick hon de bilder hon ville ha, allt såg jättebra ut, en frisk liten. Vi ville även veta kön och vi misstänkte flicka, men hon såg en liten snopp!

Nu är det bara att tänka om! Har några namn på lut just nu, det visar sig vad det blir.
Moderkakan har legat i framvägg med de tidigare fyra barnen och nu låg den i bakvägg, vilket ska bli riktigt spännande att känna rörelser och sparkar tydligare :)

Ena sonen kände sparkar igår, de andra ska också få känna men han var väldigt lugn nu på kvällen så får göra nytt försök imorgon!

Leia klagade över magont nu på kvällen, sa tidigare ikväll att vi klarat oss utan magsjukor hittills den här vintern, så skulle inte förvåna mog om det skulle vara nåt bara därför..
Hon åt en risifrutti och nu sover hon, så det lär visa sig under natten om det är något..

Sjukgymnasten var först ut, efter lite tester och klämma, trycka, fick jag diagnosen foglossning + onda muskler runtom, just för att jag går och spänner mig när jag har ont av foglossningen.
Kommer att testa på både akupunktur en gång i veckan och även låna hem tens som smärtlindring. Återbesök om två veckor.

Sen till gimo och barnmorskan för bt, det låg bra nu och det märker jag även på att huvudvärken släppt nu och hon såg på mig att jag mådde bättre. Återbesök om två veckor igen, innan läkarbesöket.

Imorgon far vi till uppsala för rutin ul, lika spännande varje gång.
Hoppas på att bebis är helt frisk.
Tänkte även fuska och fråga om kön :)
Så nu hopp i säng så man orkar med morgondagen!

Våran Timon hade igår varit borta i en vecka, det är inte likt honom så jag började ringa runt till veterinärer och gjorde även en polisanmälan, för även om det hänt honom nåt vill man ha hem honom.

Veterinären mittemot oss reagerade på att det var ju deras kompis som ofta brukar vara hos dom, sola och ligga i deras hundkoja.
Vi beslöt att ta vändan runt och genom Jokab. När vi kom in på området, fanns det hundratals olika containrar och vi började ropa på honom, tyckte vi hörde nåt svar, såg en svart katt stå på ett grustag och trodde det var den som lät, men det fortsatte och när vi närmade oss en stor, ca två meter hög container blev jamandet tydligare, F klättrade upp och fick syn på Timon därnere!

Har aldrig hört ett sånt fasansfullt jamande, det var så uppgivet, ännu värre när han fick se oss, riktigt dödsångest. Det fanns en öppning på ena sidan men den hade inte blivit öppnad på så länge att det inte gick och öppna, skulle vi klättra ner till honom skulle vi inte lyckas komma upp, alldeles för sluttande och höga kanter, att inte lyckas rädda honom och höra hans skrikande, det kommer förfölja mig länge.

Jag ringde Jokab, eftersom det var deras container, stängt.. Ringde larmcentralen, men de åkte inte ut på såna ärenden.
Sprang till slut in till Nobina och hittade på tre busschaufförer som jag bad om hjälp och de följde med, med en stege och med hjälp av den lyckades vi rädda vår älskade katt!

Han hade magrat lite, annars verkade han vara vid god vigör. Han tyckte att det var skönt att bli buren hem.
Han fick lite blötmat under kvällen, på inrådan av veterinären, så han skulle få i sig lite vätska med. Han gick och drack ur toan efter det :)

Imorse när jag väckte pojkarna låg han helt utslagen och reagerade inte ens. Han har fortfarande inte kommit upp, men klart att han är trött.
Ett hellyckligt slut och så tacksam för att vi hittade honom, tack vare veterinärens tips, barnen som tokropade efter han och de tre supersnälla busschaufförerna som hjälpte till!
E sa efter att hans hjärta sprack när Timon försvann men nu var det helt igen <3
Har även kontakt med veterinären nu efter om det skulle hända nåt med honom såhär i efterhand och det känns tryggt!

Nu i efterhand börjar alla "tänk om" att smyga sig på..
Tänk om vi inte gått där, om vi inte ropat, inte hört han, de slängt grejer där i eller forslat bort containern..
Man ska inte tänka så mycket utan bara vara glad att familjen är hel igen och att han mår bra!
Även en katt är en familjemedlem och det har varit en tuff resa!