Läste häromdan en artikel om en kille som precis kommit underfund med att han har depression och har gått med det i 15 (!) år! Allt stämde så bra, det hade kunnat vara jag!
Klart att man misstänkt det länge men aldrig riktigt erkänt det för sig själv och andra, varför inte? Varför är det en "skam?"

Jag känner själv att jag vill vara den starka, den som klarar allt, barnen, vardagen, jobb, pluggandet, fritid, skola, dagis, hemmet osv. Att erkänna för sig själv och andra att man lider av depression och inte alls är den där glada och starka tjejen, ser jag som ett misslyckande.

Hur kommer folk se på mig nu, vad kommer de att tänka?
För det första måste jag släppa alla tankar på vad alla andra tycker och tänker, vad de tycker om mig är deras ensak.
Jag måste sluta med att analysera allt in i minsta atom, tills den meningen som kanske lät bra från början får mig att gråta i slutändan.

Att kunna ta och ge komplimanger är för mig jättesvårt och det kommer att ta tid och lära mig det, att tänka att det finns faktiskt personer där ute som faktiskt tycker om mig för den jag är, hur svårt det än är att förstå det.

Jag har en älskad man, fyra underbara barn, ett femte på gång, hus, massa husdjur, underbar familj och vänner som alltid ställer upp.
Men det är nåt som saknas.. Den där lilla känslan av att få vara lycklig, att få le och skratta och verkligen mena det, jag borde väl få vara värd det nångång jag med?

Varför kan jag inte bara få må bra?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är det såhär man ska behöva leva? Behöva gå som i en dvala hela vinterhalvåret för att man inte kan sova på nätterna, för det enda man tänker på är den där jävla magsjukan. Ligger vaken till mitt i nätterna o lyssnar efter ljud, bara de rör sig ...

Nu är sommaren slut och härmed är vår största skräck i intågande, magsjukan! Därför lägger jag upp en länk här till de som missat reglerna eller måste påminnas. 48h regeln handlar alltså om att man håller sig borta från folk i två dagar efter ma...

Efter mycket om och men, beslöt vi oss för att omplacera våran kattunge Doris! Det fungerade inte längre eftersom hon blev avundsjuk när sonen kom och kissade konstant på hans saker och kläder. Det beslutet var det bästa vi gjort! Tjejen som to...

Jag ville ta reda på äpplena vi har på trädet innan det är försent och vad är inte mer perfekt än att göra en äppelpaj då. Jag brukade alltid göra smulpaj, men nu är jag omvänd, testade äppelpaj á la Morberg och säger bara, gud så underbart god den v...

..det kan sammanfatta min söndagskväll. En bebis som bara ville ligga vid bröstet, inte alls nöjd. Svårt att veta om det var pga magont, utvecklingsfas, övertrött osv men trodde det skulle bli en vaken natt, för när vi la oss i sängen dög inte ens br...