..det kan sammanfatta min söndagskväll. En bebis som bara ville ligga vid bröstet, inte alls nöjd. Svårt att veta om det var pga magont, utvecklingsfas, övertrött osv men trodde det skulle bli en vaken natt, för när vi la oss i sängen dög inte ens bröstet utan han skrek otröstligt!

Satte han över axeln, han fick syn på teven och lugnade sig ett tag, varje gång jag la ner jan började han skrika igen.. Läste lite på nätet under tiden om utvecklingsfaser och det kommer en vid åtta veckors ålder och han blir två månader idag, så det stämmer rätt bra.

Barnet blir mer skrikigt och oroligt. Klängfasen kallad den också, vilket vi verkligen märkt! Han vill bara vara uppe i famnen, helst dygnet runt. Vilket är lite klurigare när F jobbat och jag är ensam med alla fem .

Iallafall satte jag honom upp mot en kudde, han satt och kikade på tv och somnade till slut, på min kudde, tvärsöver hela sängen så jag och F fick ligga och trängas på en sida, men vad gör man inte för lite sömn?!
Sen vaknade han och ammade halv två och fem sket han på sig och ammade igen, sen sov han roll morgonkvisten.

Om en annan somnade om.. Självklart inte! Piggnade till efter blöjbyte så får klara mig på mina fyra timmars sömn..
Kaaaaaaffffffeeeeee!!!!!!!
Godmorgon!