? men det dagliga livet skulle vara lite enklare utan en som alltid bråkar, slåss, testar gränser HELA tiden, från morgon till kväll. Förstår självklart att barn bråkar och slåss, men det börjar bli påfrestande när man inte ens kan lämna en sekund. Har försökt allt men inget gör det bättre.

Min tanke är att han fått för lite uppmärksamhet, för när man är ensam med honom är han världens goaste och han har alltid varit den extremt gosiga killen och dålig uppmärksamhet är bättre än ingen och sen blir det en "dålig vana".

Våra första tankar har varit att det är nåt i skolan som gör att hans känslor kommer ut hemma, eftersom hans klass har alltid varit av den stökigare sorten, vi har pratat med läraren i lillettan och hon sa att hon inte märkt nåt, han är aldrig bråkig osv, ska även diskutera med hans nya lärare.

Vi ska även sätta oss ner ensamma i lugn och ro och prata genom, man vill ju inte att han ska gå runt och vara ledsen/må dåligt för nåt.
Det här funkar inte längre, vi måste förbättra hemmalivet, för allas skull, få bort monstret och få tillbaka vår goa, underbara, mysiga son! ?

Åt riktigt god middag idag, hemgjorda kåldolmar, japp kål var det ja..
Vilket nu straffar tusen ggr om när lillen har ont i magen och inte ens är nöjd vid amning..
Kommer nog bli en vaken natt.. Tur ändå att jag sov en halvtimme tidigare ikväll så man orkar..
Note to self: Kommer inte äta kål under tiden jag ammar igen!!